Alltså den här bloggen går ju inget vidare bra alls om jag ska vara ärlig haha. Men nu får det väl bli ett inlägg igen.
Min bästa Linn har precis varit här i två veckors tid. Att få uppleva två veckor som var precis det livet man levde i 9 månader var fantastiskt. Vi gjorde allting vi brukade göra som äta feta och goda middagar, shoppa, festa, bio, froyo osv osv osv. Det har varit helt fantastiskt att haft henne här och man har fått yterligare lite styrka nu. Det behövs alltid.
Men kvällen innan hon åkte tillbaka hem till Sverige så blev det jobbigt. Man blir påmind om och om igen när alla nära och kära lämnar mig här borta för Sverige, att de faktsikt åker hem men att jag ska stå här och bara vinka av dom och sen gå och lägga mig i detta land igen. Det gör ont och hemlängtan har varit ganska tuff den senaste månaden. Så det var jobbigt när hon lämnade. Jag vill med hem till min familj, mina vänner, äta middagar, bara få umgås så himla mycket igen. Jag saknar varenda människa hemma nu. Mormor, mostrar, kusiner, fastrar, farbröder, pappa, mamma, bror, syster, plast föräldrar, alla mina tjejer, alla mina vänner, alla gator, svensk mat, svenska språket (na kanske inte). Men jag saknar A L L T, och det var väl vad jag hade och säga om den äckliga hemlängtan. 16 månader idag btw!!
Men sen får vi inte glömma vad som får mig att varje dag vakna med ett leende och vad som får mig att klara av varenda dag. Min underbara pojkvän. Jag hade inte klarat en sekund utan honom. Att kunna få slänga sig i hans armar och gråta ut all sin saknad är det tryggaste jag varit med om. Jag känner mig så hemma i hans famn. Han visar sin enorma, fina och underbara kärlek för mig varje dag och jag har aldrig varit med om något så äkta och starkt som detta. Hans fina överrasknngar kommer om och om igen och han skämmer bort mig så mycket. Vilket jag ÄLSKAR haha.
Nej men kort och gott. Inte lång tid kvar nu. 5 månader av jobb och sen avslutas dessa år med en månad med pojken innan jag sitter på flyget till Sverige. Kan dock inte säga om jag kommer hem för att stanna eller för att hälsa på.... Heheh. Jag har hört att man flyttar för kärleken. Sen vet man aldrig vem som flyttar, han eller jag. Vilket fall. Han är mannen i mitt liv.
Men Sverige jag saknar dig. Men jag måste ha min man med mig.