' keep in mind
Absolut det bästa jag läst
bästa vänner
Att känna sån pass speciell kärlek till vissa människor som sina vänner är bland det finaste som finns. Det finns ingen kärlek som är så äkta och fin som den man har till sina vänner. Jag har fått turen att få sex stycken tjejer som har blivit som mina systrar. Alla sex är helt olika. Vilket är så fantastiskt. Det känns lite som att man har en vän i varje kategori. En vän för varje del här i livet, fast att de alla är med en hela tiden. Att bara vara utan en av dessa delar känns direkt. Jag har varit utan en utav dem ett tag nu. Och det har hela tiden känts som att något har saknats. Idag visste jag vad det var. Det var hon. Att få prata med henne igen, som om det var igår vi pratade var så fint. Att få läsa de där smsen som bara vi två har, att få läsa orden som man har sett så många gånger förr, att få känna den äkta vänskapen är bland det bästa som finns. Men framför allt, att veta att hon och jag är dom vi alltid har varit, även om det har varit lite upp och ner. Jag har saknat henne så.
Det spelar ingen roll om man har känt varandra hela livet eller lärde känna varandra för en månad sen. Mina bästa vänner är vänner från mellanstadiet, högstadiet, gymnasiet och sen råkade jag även hitta något på andra sidan jorden med. Det spelar ingen roll hur länge man känt varandra, hur många minnen man har tillsammans. Det som spelar roll är tryggheten, troheten och glädjen. Det finns människor som du kommer ha för stunden i ditt liv. Men sen har du även den där lilla mini familjen. Som kommer finnas där bakom dig. Genom allt. Vart du än är, när som helst och hur som helst. Ett hus ifrån, ett samtal bort, ett flygplan bort. De finns alltid där. No matter what. Återigen så är jag så otroligt tacksam över dessa människor. Som bygger upp mig när jag är som mest trasig, som tror på mig när jag själv inte gör det, som älskar mig när jag själv inte gör det, som torkar de där värdelösa tårarna, som lägger sig på golvet vikta och skrattar med mig, som kan sitta och prata om allt i hela världen i flera timmar, som kan ge dig det där leendet som ingen annan kan, som kan få dig att bli full av lycka, men som även kan få dig att hamna under bordet, och de där som gör att du gör de absolut sjukaste sakerna i ditt liv, de där som visar sån ren lycka. Det är en sån stark känsla att känna denna kärlek för dessa människor. Det är ren och äkta kärlek. Det är bästa vänner.
Linn
Linn gör att jag klarar varenda sekund här. Linn får mig att vika mig att skratt. Linn får mig att älska mig själv när jag är med henne. Linn får mig att kunna vara mig själv till hundra procent. Linn får mig att göra de finaste minnerna. Linn gör mig stark. Linn torkar mina tårar med sina kramar och ord. Linn får mig att inte längta hem, än så länge. Linn gör de sjukaste sakerna med mig. Linn gör mig lycklig. Linn är den gladaste människan jag mött. Linn har bevisat mig att en vänskapsrelation kan bli så stark. Linn, jag älskar henne. Linn är min ängel. Min solstråle. Min klippa. Min bästa vän.
lycka
Sista Juni alla redan, stoppa tiden tack. Hinner inte njuta om det ska gå så här fort. Satt i bilen påväg hem från Malinn förut och tankarna var överallt. Jag mår så bra så jag kan inte sätta ord på det. Jag är omringade utav så fina människor här borta, såna människor som endast ger en så mycket energi så man aldrig blir trött på att vara här. Dessa människor ger mig sån lycka. Barnen, som värdföräldrarna, som vännerna, som min värdfamiljs släkt. Alla är så sjukt underbara. Aldrig någonsin kunde jag önskat att hamna på en plats eller med dessa människor som passar mig som handen i handsken som dessa gör. Ren jävla lycka. Allting.
Vill inte ens tänka på att detta bara är för stunden, att jag en dag ska bli lämnad och själv lämna detta. Nej nej, jag vill inte. Men å andra sidan har jag inget sug på att förlänga heller, vilket ni kanske tycker är sjukt. Men jag tror att ett år räcker med att vara aupair, och sen finns det faktiskt en del människor att längta till där hemma också. Jag kommer vara klar med detta jobb när året är slut, men livet här kommer jag aldrig vara klar med. Ingen i hela världen är så lycklig som jag att jag gör detta äventyr. Detta är det bästa som hänt mig. Jag är en helt ny människa, en människa som jag själv älskar.
Sex månaders skillnad på bilderna. Sex månaders skillnad på leendet. Det ena är av ren lycka, det andra är ren fasad.
8 maj 2013
Jag har haft två bra dagar då jag inte bloggat, ajaj. Igår hängde jag bara här hemma och gjorde min tvätt och var med min värdfamilj. Idag var det en väldigt slapp dag då jag nästan bara har haft lillkillen hela dagen, så har inget att klaga på idag. Sen skypade jag med bästis efter jobbet, och herregud, blev helt tårögd av att jag förmodligen kommer få krama om henne om bara TRE VECKOR!!!! Nu ikväll har jag hängt hos min Linn. Att bara kunna sitta i en soffa och prata om livet med min finaste linn är bland det härligaste som finns. Jag diggar henne så himla himla mycket. Min lilla tjeja, jag önskar att jag hade träffat dig tidigare i livet så vi hade massa minnen att dela. Men åandra sidan så behövs det inte, jag hade inte kunnat önska mig någon bättre person än dig att dela nästan hela mitt år med. DU ÄR MIN LILLA GULDKLIMP!
Under mina månader här så har jag fått saker och ting på plats och förstått verkligheten bättre. Jag har förstått att man kan gå vidare, att man kan sluta tänka så negativt, att man kan glömma bara man vill, att man kan lägga tankarna på annat om man vill. Att man faktiskt kan släppa det där taget om man vill. Men även om jag blivit mognare i mitt tänkande, slutat spendera tjugotvå timmar om dygnet på att tänka på honom, känt att jag kan faktiskt andas utan honom, jag kan leva och ha ett leende på läpparna utan att känna att jag är hans eller han min, jag kan äntligen se framåt utan att ha några hinder framför mig, men även om jag känt att jag växt något fruktansvärt så slutar alltid dagarna likadant. Tillslut ligger jag i sängen med en tshirt, som är hans. Och det är det som är så patetiskt.
Fick en godnatt-bild ifrån Linn precis :)))))) Hoppas ni förstår att det är inte ofta jag inte ler åt henne. Hon är så fin på något sätt!
Känslor som skakar till hjärtat
Det finns så många tankar som bara bombar huvudet dagar som dessa. Dagar när man känner en extrem saknad efter Sverige. Allt som har med Sverige att göra är något man vill ha och man kan inte tänka sig en bättre plats än just Sverige. Sen jag kom hit så har jag bara älskat mitt lilla Sverige mer och mer. Och det känns som att när man är klar här och återvänder hem så kommer man uppskatta allt det svenska. Men sen har det ju även med alla människor där hemma. Jag vet inte vad jag hade gjort utan min fina familj. Det finns inget i hela världen som jag är så stolt över som de människor som är min familj. Mamma som pappa, bror som syster och en hund, MIN MOLLE, mostrar som kusiner. Min fina mormor. Jag älskar er och jag saknar er alla. Det är människor som ni som är förebilder för resten av livet, i alla kategorier. Ni står mig så himla himla nära hjärtat och det finns inga som ger mig sån trygghet och sånt hopp som ni alla gör. Min fina familj. Ni är så dyrbara, och det är ni som man vet alltid kommer stå kvar. Vänner kommer och går, och det är så fruktansvärt tråkigt, för det är egentligen killar som ska komma och gå. (Okej, nej, inte min nästa pojkvän, han har kommit för att stanna). Men ni fattar ordspråket. Och efter bara tre månader så har jag redan en känsla på vad som kommer finnas kvar när jag kommer hem. Det finns vänner som har kommit längre ifrån ens hjärta sen man flyttade hit och det finns vänner som har kommit en betydligt närmare än innan. Och det är er jag är så fruktansvärd lycklig över. Att bara ha varit kompisar innan man åkte, och idag står som vänner. Så fantastiskt och så fint. Men det är också en av de saker som man är otroligt nyfiken på. Hur kommer detta år göra med alla relationer man har till människorna hemma, till sina vänner? Med äkta vänskap så kommer detta år inte göra någonting, inte ens nudda den äkta vänskapen man har. Men det som inte är äkta kommer visa sig, och det kommer göra att jag inte behöver tänka på de mer. Jag älskar mina fina vänner så fruktansvärt mycket, och det är likadant här, det finns inga som jag skulle vilja ha mig nära mer än de vänner som jag har, de stärker mig allihopa och det bästa som finns är att varje gång man ser de på skype eller i verkligheten så får man alltid ett leende. Och det finns inga som gör mig så otroligt glad som de gör, framför allt de som verkligen visar hur mycket man betyder för de. Åh, jag önskar verkligen att ni kunde varit här med mig och upplevt allt jag upplever. Ni missar så mycket!! Men snart får jag förhoppningsvis över bästis till min sida och även en annan sån underbar fin vän. Jag älskar er verkligen, och ni vet precis vilka ni är. Jag vill ha människor omkring som vill mig gott och som vill göra mina och deras resor tillsammans även om vi inte är på samma plats. Finns inget man uppskattar så mycket som människor som intresserar sig om ens liv på andra sidan. Människor som hör av sig. Människor som man trodde man aldrig skulle höra ett ord ifrån hör av sig. Men detta år är inte till för att se vad som kommer hända i framtiden. Detta år är till för upplevelser, erfarenheter, motgångar, medgångar och att växa i sig själv något frutkansvärt. Som jag skrev innan jag åkte, jag SKA återvända som världens starkaste tjej. Aupair-livet är inte en dans på rosor alltid, det finns tuffa dagar i detta liv med. Och idag så har det varit en dag som har varit tuffar och hårdare än de innan. Men jag antar att det är när man tagit igenom sig såna dagar som man växer ytterligare och kan sträcka på ryggen lite mer.
Jag har sagt sen första dagen denna blogg startades att jag ska vara ärlig, och jag ska kunna skriva här både när jag är glad och ledsen. Och jag ska vara ärlig med vad jag känner. Ja, jag har haft en gnutta hemlängtan idag, vilket inte är ovanligt. Men det är klart det finns jobbiga dagar även i mitt fantastiska liv här. Men som ni märker. Det är väldigt få dagar då man får en Sverige saknad. Men jag tänker avsluta detta otroligt djupa inlägg med att det finns ingen plats på hela jordklotet som jag skulle vilja vara på mer än just denna och jag mår så ofantligt bra med vad detta ställe gör mig till för person.
13 april 2013
Egoboost
Självklart går det både upp och ner här, men det går förvånansvärt mycket mer uppåt än neråt. Jag har kanske haft tre dagar sen jag kom hit då jag bara känt mig allmänt ledsen, men inte för något speciellt. Resten av tiden har jag bara haft ett leende på läpparna. Jag kan fortfarande inte förstå att jag är här. För bara ett halvår sen visste jag fortfarande inte hur det skulle bli med detta, och nu har jag varit här i två och en halv månad. Jag blir ständigt påmind om hur bra jag har det. Sen första gången jag satte min fot innanför detta hus så har det varit mitt hem, och efter bara två månader så känner jag mig redan som en i familjen. Detta är min familj, och jag älskar dom. Jag hade aldrig kunnat hittat en familj som hade passat mig bättre än dessa. Kommer aldrig kunna visa tillräcklig uppskattning för att de har gjort mig till en av dom redan. Jag trodde aldrig jag skulle kunna känna sån trygghet som jag gör här. Efter fyra dagar utan mina värdföräldrar så ska det bli så skönt att de kommer hem imorgon igen, jag saknar de så mycket. Jag känner verkligen att jag mår så fruktansvärt bra. Inte nog med det. Vem trodde att jag efter två månader skulle ha hittat två riktigt fina fina fina bästa vänner här. Linn och Madeleine, mina änglar. Hade aldrig kunnat önska mig något bättre än er. Ni gör mitt år så mycket mer roligt än något annat, ni gör mina dagar så fantastiska och ni gör hela mig så lycklig. Jag älskar er mina små töser!
Landet är helt underbart, jag älskar amerikaner, jag älskar mina nya vänner, jag älskar shoppingen, jag älskar bilarna och vägarna. JAG ÄLSKAR ALLT SOM HAR MED MITT AUPAIR LIV ATT GÖRA.
Sen att jag har växt så mycket i mig själv. Jag trodde aldrig jag skulle klara mig utan min familj hemma eller mina bästa vänner. Men jag gör det, även det förvånansvärt bra. Jag har alltid varit både pappa och mammas lilla flicka som gillat att vara hemma. Jag trodde jag skulle få det riktigt tufft nu när jag kom hit, men jag har inte en enda gång gråtit över att ha velat åka hem eller för att jag saknat dom. Och det känns så jäkla bra, än så länge.
Att jag innan åkte fortfarande var så trasig och osäker på allt livet hade att ge och egentligen var livrädd för att lämna allt hemma, så finns det INGEN som är så glad som jag att jag lämnade allt. För det finns inget som stärkt mig så mycket som dessa veckor här borta. Hur jag gick hemma i hela nio månader, trasig, och aldrig kom ett steg på stegen. Men bara genom att fly från allt så gick det bara någon vecka innan jag kände att detta var helt rätt. Jag är inte ända upp på stegen än, men på god väg. Och det känns så fruktansvärt skönt att den glada, positiva och starka jag är tillbaka, snart. Finns ingen bättre känsla än att känna sig stark och glad. Och den här känslan har jag inte känt på länge så jag är så glad över att känna det igen.
När ska jag kunna förklara att jag är så jävla glad över att vara här. Jag kommer aldrig kunna beskriva för er om mitt liv här, om min familj här, om mina fantastiska vänner här. Det är något man måste uppleva själv, och jag är så fruktansvärd glad över att jag gör det. Jag kommer adlrig ångra detta, aldrig i hela mitt liv. Detta är det bästa val jag någonsin tagit. HELVETE VAD LYCKLIG JAG ÄR!
Jag är så lycklig och glad. Och faktsikt, riktigt jävla stolt över mig själv. Jag är i ett helt nytt land med nya människor helt ensam. Fan så bra jag är.
Breven
40. Fyrtio dagar gick det. Nu ligger alla kuvert tomma och alla brev i sängen. Korten ligger utspridda över sängen. Tårarna rinner som aldrig förr men jag visste att denna dag med skulle komma. När man inte känner sig allt för glad över livet och bara vill ligga hemma i sängen och få vara nära sin familj och vänner. Jag var förberedd på detta. Men att jag har så fina människor omkring mig är inte sant. Jennifers kuvert var fyllt med massa kort på henne och mig och alla resor vi gjort tillsammans. Och i Lisas brev, där grät jag från första till sisa ordet. Visste att jag bara fick öppna Jennifers i akutläge, och efter att ha läst alla brev jag hade med mig så var det ett akutläge. Så då fick jag öppna det med. Jag kommer aldrig kunna beskriva min riktiga uppskattning till dessa människor. Ni finns med mig vart jag än befinner mig och det är det som känns så skönt. Jag vet att jag kan ringa er eller smsa er när som helst på dygnet. Så en del av tryggheten jag hade hemma har jag fått med mig och det är enbart ni som gör att den fortfarande finns där. Det enda som jag inte har med mig är ju dock er, personligen. Jag vill bara kunna känna er och se på er igen. Jag vill kunna ta en spontanutgång med massa vin och massa skratt, jag vill kunna gråta av skratt tillsammans med er, jag vill kunna komma hem och ha min älskade lilla vovve springandes till mig, jag vill kunna sitta i mammas vardagsrum en hel kväll, jag vill kunna äta min pappas goda mat, jag vill kunna gråta ikapp med en sorglig film och en vän, eller gömma sig under täcket då det läskiga i wallander kommer. Men jag vet att detta väntar på mig hemma, det kommer finnas kvar när jag kommer hem.
Hoppas ni saknar mig med nu :)))))))))
Min andra familj
Att man har två familjer hela livet ut är så underbart. Jag har verkligen funnit min andra familj. I den familjen så är det jag och mina bästa vänner. Att veta att de alltid finns där och att de alltid vill ens bästa är så otroligt skönt. Det är den familjen som man spenderar nästan allt med. Det är den familjen jag dricker vin med, det är den familjen jag skvallrar med, det är den familjen vi avslöjar våra hemligheter med, det är den familjen man vinglar hem med efter ett antal för många glas vin, det är den familjen som man gör alla dessa dumheter med som man bara kan skratta åt efteråt. Det är den familjen som från början var en kompis, men som idag är ens andra familj. Jag älskar den!
Det som är så skönt är att jag vet att i denna familj finns det bara människor som gör mig lycklig. I denna familj finns det bara människor som vill mig väl och som vill att man ska gå igenom svåra saker tillsammans. Vi finns alltid där för varandra. När vi är glada skrattar vi ihop, när vi är ledsen gråter vi ihop, när vi är arga skriker vi ihop, när vi är tjuriga är vi tysta ihop, när vi är slöa kollar vi på tv ihop, när vi är hungriga äter vi pizza ihop, när vi är festsugna så dansar vi och dricker ihop.
Vad jag vill komma fram till är att vart vi än är här i världen så är vi ändå så nära varandra. Varenda gång jag ser dem eller hör deras röst så blir jag lugn och sansad.
Och jag tycker verkligen att det är så skönt att de alla stöttar mig, gamla som nya familjemedlemmar.
Till er, alla mina tjejer, jag är så glad över att fått lära känna er så in på livet. Jag är så glad över att få ha just er som mina närmaste vänner. Jag är så glad över att vart vi än befinner oss, så är vi bara ett telefonsamtal eller ett sms bort. Det spelar ingen roll vart, när eller hur. Vi är alltid där.
Jag saknar er varje dag och kommer göra det i många dagar till vill jag lova. Men vi alla gör våra äventyr och det är underbart. Glöm aldrig att vi alla är under samma himmel.
Fina älskade sommaren 2012
Sitter och kollar på bilder från i somras och kan inte sluta le. Hela sommaren var så fruktansvärt fin och bra, vi var ute på nästan varje måndagsklubb, hade så många fina kvällar med mat och vänner, så mycket fantastiska kvällar med dans och vin, så många underbara luncher på stan, så mycket bilresor mellan städerna hemma, pussar och kramar, en jättemegagullig sommarflört, få sova under vita lakan med någon annan, smsen som fick en att le en extra gång, alla bakisdagar som bara spenderades med massa skratt och vänner, alla spontana kvällar som tog oss överallt, alla leenden och skratt. Detta måste varit en sån fantastisk sommar där jag inte kan ångra en enda sak.
Mitt halva jag
Hittade denna på internet. Och måste faktiskt säga det, att det finaste mina föräldrar någonsin kunnat välkomnat mig med när jag föddes var att jag redan hade min själsfrände och bästa vän som väntade där. Min älskade storebror.
Så mycket bråk som man hade när man var liten, som har övergått till så mycket kärlek idag. Kan inte förstår hur fantastiskt fint det är med att man får dela hela sin uppväxt och sitt liv, med någon utav precis samma kött och blod. Vi är likadana och det älskar jag. Av hela mitt hjärta så är jag så glad över att ha honom, hur man kan skratta sig helt gråtfärdig tillsammans med honom, hur jag kan kolla på honom och se mig själv så väl inne i dem där ögonen, hur jag kan se vad han mer eller mindre tänker, när jag är ledsen och det räcker med att jag kollar honom i ögonen innan han håller så hårt om mig och viskar att han älskar mig och att allt kommer bli bra, hur han alltid skyddar mig och vill mitt bästa, hur han alltid ska hålla på och dumma sig med mig när vi är på fest tillsammans, hur han bara är den jag är fast i en killkropp. Jag saknar dig här borta och det finns inget jag längtar så mycket till som när jag får krama om min fina stora storebror igen. Jag älskar dig!
http://fredrik.cafe.se/som-hastigast-till-min-son/
Känslor som finns över hela världen
Finns så mycket att prata med människor här om som man alla har gemensamt. Hemlängtan, känslor, relationer, vänner, släkt, skola, jobb, barnen. Allt verkligen. För alla sitter i samma situation, vilket är så otroligt skönt.
Men ett ämne som alltid kommer upp är ju dessa killar, och det tar aldrig slut när vi väl börjar prata om dem. Jag och Linn kom självklart in på det ikväll med. Och det är så intressant med alla dessa olika historier. Hur de flesta kände något för någon innan de åkte men åkte ändå. Och det är så jävla bra. Man kan inte låsa upp sig för någon man tycker om och stanna hemma, istället för att göra något som gör att man utvecklas själv, får uppleva massor med saker, får stå på sina egna ben, få vara ensam och faktiskt försöka lista ut vad man vill här i livet. Ja, jag har bara varit här i snart tre veckor. Jag vet, jag är så ny man kan bli. Men det ska bli så intressant med detta år. Och se vilka som står kvar där hemma när man väl sätter foten i Sverige igen, se vilka vänner som faktiskt är ens vänner och se om killen man tyckte om fortfarande är den killen man tycker om när man kommer hem.
Jag själv tyckte inte att det var jobbigt att åka ifrån killen jag tycker om. Om jag redan har varit utan honom i tio månader så ska inte dessa tolv vara så svåra heller. Att det sista jag gjorde innan jag åkte iväg hit var att spendera sex dagar och nätter med honom var bara så fruktansvärt fint. Dagen jag skulle sätta mig på tåget och åka hem igen, tjöt jag, gick runt i hans lägenhet som jag visste att jag inte skulle få vara i något mer, satte på mig hans tröja, och lyssnade på bara sorglig musik. Fantastiskt. Det hela slutade med att jag idag sover i hans tshirt, som fortfarande luktar hans sköljmedel, jag snodde med mig ett par kalsonger som är nedsprutade med hans parfym och ligger i en ihopknuten plastpåse så att lukten inte ska försvinna. Allt detta för att göra att jag saknar honom mindre. I mina ögon och med mina känslor så vet jag vad jag vill ha och det vet alla andra med. Fantastiskt. Grejen är bara att jag har sagt, sen dagen jag träffade honom, att han är mannen jag ska gifta mig med. Det ska bli så fantastiskt spännande att se om jag om 365 dagar faktsikt känner likadant. Lovar att göra en uppföljning då!
Ville bara säga att om människor är menade för varandra så kommer de alltid finnas där. Annars inte, vilket är otroligt spännande. Men sitt inte hemma och häng, för att du är kär. Bara onödigt. Ut och upplev saker, man kan vara kär i någon för det. När det är äkta ska det inte vara några problem. Och för mig känns det så fruktansvärt underbart när jag vet att han tror på mig och vill att jag ska göra detta.
Finaste Madeleine
Jag kom inte längre än till arlanda innan jag träffade min nuvarande "american-bff". Kommer ihåg att jag va så glad av att veta att hon skulle till samma ställe som mig och samma tidpunkt. Allt klickade verkligen när vi pratade via facebook och allting. Och jag är helt seriös, jag har känt tjejen i två veckor men det känns som att vi känt varandra hela livet. Jag kan verkligen skratta ihjäl mig åt henne och kolla hur snett som helst på henne för att hon är så försiktig ock snäll. Ni vet, hon skulle inte ens kunna döda en myra! Och hon måste alltid fråga människor om vägen till ett ställe istället för att lita på gpsen.. Hon är bara helt jäkla underbar och jag är så fruktansvärd glad över att hon är här samtidigt som mig. Vi tänker alltid på samma saker, vi sitter i samma sits när det gäller relationer och känslor till människor hemma, med det menar jag hemlängtan, vänner, familj, livet här, känslor oså och sen om jag säger "jag är sugen på jordgubbar" så säger hon till 99% alltid "fan vad sjukt, jag skulle precis säga det?!!". Kort och gott. Jag är bara så fruktansvärt lycklig av att jag har funnit henne.
Kärleksförklaring till maddie, men det är hon värd!
MIN LILLA SKRUTTFIA, DU ÄR SÅ HIMLA BRA!
Den finaste bilden som fanns på oss tillsammans.