Känslor som finns över hela världen
Finns så mycket att prata med människor här om som man alla har gemensamt. Hemlängtan, känslor, relationer, vänner, släkt, skola, jobb, barnen. Allt verkligen. För alla sitter i samma situation, vilket är så otroligt skönt.
Men ett ämne som alltid kommer upp är ju dessa killar, och det tar aldrig slut när vi väl börjar prata om dem. Jag och Linn kom självklart in på det ikväll med. Och det är så intressant med alla dessa olika historier. Hur de flesta kände något för någon innan de åkte men åkte ändå. Och det är så jävla bra. Man kan inte låsa upp sig för någon man tycker om och stanna hemma, istället för att göra något som gör att man utvecklas själv, får uppleva massor med saker, får stå på sina egna ben, få vara ensam och faktiskt försöka lista ut vad man vill här i livet. Ja, jag har bara varit här i snart tre veckor. Jag vet, jag är så ny man kan bli. Men det ska bli så intressant med detta år. Och se vilka som står kvar där hemma när man väl sätter foten i Sverige igen, se vilka vänner som faktiskt är ens vänner och se om killen man tyckte om fortfarande är den killen man tycker om när man kommer hem.
Jag själv tyckte inte att det var jobbigt att åka ifrån killen jag tycker om. Om jag redan har varit utan honom i tio månader så ska inte dessa tolv vara så svåra heller. Att det sista jag gjorde innan jag åkte iväg hit var att spendera sex dagar och nätter med honom var bara så fruktansvärt fint. Dagen jag skulle sätta mig på tåget och åka hem igen, tjöt jag, gick runt i hans lägenhet som jag visste att jag inte skulle få vara i något mer, satte på mig hans tröja, och lyssnade på bara sorglig musik. Fantastiskt. Det hela slutade med att jag idag sover i hans tshirt, som fortfarande luktar hans sköljmedel, jag snodde med mig ett par kalsonger som är nedsprutade med hans parfym och ligger i en ihopknuten plastpåse så att lukten inte ska försvinna. Allt detta för att göra att jag saknar honom mindre. I mina ögon och med mina känslor så vet jag vad jag vill ha och det vet alla andra med. Fantastiskt. Grejen är bara att jag har sagt, sen dagen jag träffade honom, att han är mannen jag ska gifta mig med. Det ska bli så fantastiskt spännande att se om jag om 365 dagar faktsikt känner likadant. Lovar att göra en uppföljning då!
Ville bara säga att om människor är menade för varandra så kommer de alltid finnas där. Annars inte, vilket är otroligt spännande. Men sitt inte hemma och häng, för att du är kär. Bara onödigt. Ut och upplev saker, man kan vara kär i någon för det. När det är äkta ska det inte vara några problem. Och för mig känns det så fruktansvärt underbart när jag vet att han tror på mig och vill att jag ska göra detta.
